Johanniter vid Mälaren
Under
medeltiden verkade Orden i Sverige genom klosterbröder tillhörande
prioratet Dacia, omfattande de tre nordiska länderna Danmark,
Norge och Sverige. Priorns huvudkloster var förlagt till Antvorskov
på Själland i Danmark och hans priorat lydde under den
tyska tungan.
Johanniterbröder kom i slutet av 1100-talet till Sverige och
uppförde ett kloster vid den engelska missionären Eskils
grav i den nuvarande staden Eskilstuna nära sjön Mälaren.
Klostret blev snart ett centrum för omvårdnad av sjuka
och gamla. Förböner hölls särskilt för dem
som stödde klostrets verksamhet med penninggåvor och donationer
av gårdar och hemman. Åtskilliga av medeltidens svenska
furstar och stormän, bl. a. konung Magnus Ladulås, gav
rika skänker.
Expansion till Stockholm och Kalmar På 1300-talet grundades ett mindre kloster i Stockholm,
en filial till klostret i Eskilstuna. Johanniterbröderna fick
även ett område inom staden, där man kunde lagra och
omlasta de varor som fördes med segelfartyg från Eskilstuna
till Stockholm. Klostrets årliga tribut sändes till Antvorskov
för vidare befordran till Ordensregeringens uppehållsplats.
Mot slutet av medeltiden drev Johanniter-bröderna även ett
hospits norr om staden Kalmar. I Stockholm invigdes en Johanniterkyrka
av biskopen Otto Svinhufvud i början av 1500-talet i närvaro
av landets riksföreståndare Sten Sture d.y. och många
av stadens präster och stormän.
Konung Gustav Vasas hårdhänta reformation på 1520-talet
och den konfiskation av kloster och kyrkor, som följde i dess
spår, ledde till att Johanniterorden temporärt utslocknade
i Sverige. |