Riddare och munkar

Riddare och munkar
Gud vill det ljöd ropet genom gränderna i Clermont i Frankrike. Gud vill det genljöd den flammande appellen över Europa. Året var 1095 och påven Urban II hade samlat till kyrkomöte och manat Europas andliga och ridderliga elit att ta det röda korset och dra i härnad för att befria den Heliga graven i Jerusalem.
Då hade redan omkring år 1080 Johanniterorden grundats i Jerusalem, där ett stort hospital och härbärge för pilgrimer tidigare anlagts nära den Heliga graven, kristenhetens främsta vallfartsort. Ordens syfte var ursprungligen liksom i dag humanitärt. Men sedan Jerusalem erövrats och Konungariket Jerusalem upprättats år 1099 fick den även militära uppgifter, såsom skydd åt Ordens sjukhus, eskort av pilgrimer och väpnad kamp i korsriddarnas led, militära uppgifter som under de följande århundradena stundtals kom att överskugga de humanitära.
År 1113 fastställdes Johanniterordens rättsliga status genom ett dekret av påven Pascal II.

Tempelherreorden och Tyska orden
I det Heliga Landet verkade under medeltidens första århundrade även andra andliga riddarordnar, bland dem Tempelherreorden och Tyska Orden.
Tempelherreorden ansvarade främst för pilgrimernas skydd och säkerhet. Medlemmarna deltog även i försvaret av Konungariket Jerusalem och för skyddet av den forna tempelplatsen och andra för kristenheten viktiga områden och byggnader. Tempelherreorden hade omfattande egendomar i särskilt Frankrike. Konung Filip IV av Frankrike nationaliserade dessa egendomar och lät avrätta ordens ledare i början av 1300-talet, varigenom orden upphörde.

Riddaren i svart kåpa och mantel är Johanniterriddare. Vapensköldarna representerar
fr.v. Heliga Gravens orden, Johanniterorden, Tempelherreorden, S:t Jakobs-orden, Tyska orden.

Tyska Orden innehade ett sjukhus i Jerusalem, men kom, sedan turkarna omkring 1190 slagit korsriddarna och återerövrat Konungariket Jerusalems besittningar, att ägna sig åt aktiv missionsverksamhet i östra Europa, särskilt i de baltiska provinserna, som Orden innehade som län under många århundraden. Sedan början av 1800-talet har ordens verksamhet varit av humanitär art.

Riddare och munkar
De andliga riddarordnarnas medlemmar var både riddare och munkar; till de tre munklöftena lades ett fjärde om att kämpa mot de otrogna.
Ordnarna bar olika kors på sina mantlar såsom igenkänningstecken. Johanniterordens kors, som ibland kallas malteserkors, har fyra armar som symboliserar de viktigaste riddardygderna. Varje arm har två spetsar. De åtta spetsarna erinrar om de åtta riddardygderna och de åtta saligprisningarna i Jesu bergspredikan.
Sedan det Heliga Landet måst slutgiltigt uppges 1291, residerade Johanniterorden med suverän besittningsrätt först på Cypern (1291-1309), på Rhodos (1309-1522) och därefter på Malta (1530-1798).

Orden utgjorde under denna tid en politisk maktfaktor i Medelhavsområdet, men efter förlusten av Malta under Napoleonkrigen kom den humanitära sidan av verksamheten åter i förgrunden.

Johanniternas organisation
Ordensbröderna bestod av riddare, kaplaner och tjänande bröder. De var uppdelade på åtta tungor eller språkområden. Tre av dessa var franska: Provence, Auvergne och France. Två var från iberiska halvön: Aragonien och Kastilien (med Portugal). Därtill kom den italienska, den brittiska och den tyska, som även omfattade de nordiska länderna.
Ordens högsta ledning bestod av en stormästare, som var ordenschef och samtidigt statsöverhuvud lydande under påven. Ordens regering var rådet, i vilken ingick representanter för de olika tungorna. Stormästaren fick sitt säte i Rom sedan Malta 1798 erövrats av fransmännen.
I hemländerna ägde Johanniterorden kloster, gods och gårdar. Egendomarna var sammanförda områdesvis i kommenden under ledning av en kommendator, som bl a hade till uppgift att ta ut och utbilda riddare samt inleverera överskottsmedel till Ordensregeringen. Kommendena var sammanförda i priorat och stor-priorat.
Johanniterriddarna var kända för sin gudstro, sin personliga tapperhet och för sin goda omsorg om behövande, sjuka och sårade. Varje riddare tjänstgjorde under bestämda perioder, även under krig, vid Ordens sjukhus.